Med siktet inställt på visionen.

October 9, 2016

Min första resa till Kenya var vårvintern 2013. Jag arbetade på gymnasiet och deltog i ett Sida-finansierat projekt för att skapa kontakt och samarbeten med gräsrotsorganisationer och skolor i olika delar av Kenya. Av en slump sammanföll vår resa med två bekantas vistelse i där. De hade just startat en ideell organisation och arbetade för att bygga en säker plats för utbildning och boende till barn från slummen utanför Nairobi.

Eftersom vi skulle vistas i Kenya samtidigt och deras projekt bedrevs i närheten av flygplatsen, bestämde vi oss för att ta vårt första stopp där.

 

Vi hade precis landat efter en lång natts flygning och ögonen hade inte vant sig vid den starka solen. Huden kändes blek och torr och intrycken och dofterna vällde över oss.

Vi hade fyllt våra väskor med gåvor till värdfamiljer och skolor, utan att ha en aning om vilka behov som fanns eller vad som efterfrågades, och vi packade in dem i jeepen som stod och väntade. Bilbälten tillhörde en annan del av världen och väl medveten om att jag framför mig hade upplevelser som skulle påverka mig för livet, klev jag in i bilen och startade resan.

Så bar det vidare, in i kontrasternas land.

 

Vi for mellan Nairobis skyskrapor och parker. Med låsta bildörrar och bagaget täckt med filtar for vi vidare ut ur staden genom stora slumområden. Myller av människor i pågående handel och arbete, torr och dammig luft där de fantastiska jakarandaträden och praktfulla blommorna stod i kontrast till smutsen och lukterna. Och så ersattes skjulen av höga murar, toppade med taggtråd och krossat glas för att skyddade de välklippta tomterna med magnifika byggnader. 

 

Ett par minuter senare var vi på savannen. Lämnade ljuden, lukterna och intrycken. Vår enda följeslagare var det eviga dammet som tog sig in i bilen genom varje liten springa.

Giraffer, zebror och antiloper. Och vi hade inte varit här mer än en timme. Det kändes som att jag upplevt mer på en förmiddag än på en livstid.

 

Så var vi äntligen framme. Långt bort från slummen och den intensiva trafiken. På en plats som kallades Kiotani och som på Swahili betyder ”i nästet” eller ” i boet”, men inte bestod av mycket mer än en gnutta mark, ett litet skjul och ett växthus. Vart jag än såg fanns bara torrt gräs och vidder med några enstaka akasiaträd. Långt borta i väst låg bergen. Vi lyssnade till de storslagna planerna om rescue-center och skola och såg på hur de pekandes visionerade medan en viss skepsis grodde mjukt i magtrakten. Visst lät det fantastiskt, men var det möjligt.

 

Idag tre år senare vet jag att det är möjligt. Som styrelsemedlem i Sponsors for Kenya har jag insett att ingenting är omöjligt. Att hindren kommer avlösa varandra men att det inte kan stoppa oss.

Jag står på samma plats som då och betraktar utvecklingen. Växthuset är kvar men tystnaden är borta. Jag blundar och hör skrattande barn som leker i lekparken utanför skolan. Ljudet från pumpen till brunnen som tickar och jag hör det friska vattnet pumpas upp till vattentornets behållare. Längre bort sjunger Jackline då hon skördar majsen från fältet medan kor och getter rogivande idisslar. Jag tänker att vi närmar oss. Snart så.

 

Tre saker kvar, sen kan barnen äntligen flytta in.

Finansiering av bostadshuset har sponsorerna klart och snart är vi redo för byggstart. Mur och hygienisk toalett är ett krav från regeringen för att få de tillstånd som behövs.

Vi är så nära nu. Vi känner familjerna, kan namnen på de barn som väntar på att få komma hit. Känner deras hunger och har följt deras liv. Sett hur blicken förändrats. Sett den gå från livfull, till oro, till apati.

Jag tänker att tillit och proaktivitet är något som är få förunnat. Det tillhör västvärldens för givet tagna värld. Tillhör oss som yogar och mediterar och som sliter för att leva i nuet, eftersom vi så bergsäkert litar på en framtid.

 

Här ser förutsättningarna annorlunda ut. Nuet är den enda tiden. Och den enda verkligheten.

Men vi kan förändra den verkligheten. Ett steg i taget. Med siktet inställt på visionen.

 

Den här bloggen är skapad för att kunna följa vårt arbete och dess utveckling men också för att få en inblick i livet runt Nairobi och en annan del av världen.

 

Sponsors For Kenya arbetar under den närmsta framtiden med att söka fler sponsorer eller personer som vill engagera sig ideellt i projektet. Närmsta målet är att färdigställa muren och bygga en godkänd toalett.

Vi är nära nu!:)

 

 

 

 

 

 

Please reload

Featured Posts

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Recent Posts
Please reload

Archive
Please reload

Search By Tags

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Follow Us
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square

© 2016 by Sponsors for Kenya

Find us: 

Malmstigen 16, 184 64 Åkersberga, Sweden